Nästa upplevelse var på en kompis födelsedagsmiddag. Jag skippade solbrillorna eftersom det här var på kvällen, vilket gjorde att mitt ärr syntes ganska tydligt. Ärr går tydligen hem hos japanskorna. Vi, ett 10-tal västerlänningar, satt vid ett långbord och bredvid var det ett långbord med japanskor. Emma, födelsedagsbarnet som talar flytande japanska, började snacka med dem och ropar sen över bordet ”Erik, tjejen här tycker du e skitsnygg”. Jag kunde inte ens se dem från min plats, så jag kastade några slängkyssar i rätt riktning. Japanskan som fick dem blev så till sig att hon började gråta! Gentleman som man är (ja, faktiskt) så gick jag över för att skåla. Jag snackar lite med en av japanskans kompisar då hon själv fortfarande inte riktigt lyckats smälta slängkyssarna. Kompisen förslår i alla fall att jag borde ge min beundrare en kram, vilket jag självklart villigt erbjöd. Det var lite för mycket för japanskan, hon lär tydligen ha sagt ”Nej, det går inte, han är föööör snygg”. Men efter 5 minuters hyperventilerande så tog hon mod till sig och fick sagda kram, till allas stora lycka. Jag var också sjukt nöjd, det är ju inte varje dag (men nästan) man blir avgudad…

Förutom detta har jag hängt lite med European students association, gått på bergsvandring. Lite sköna snubbar där faktiskt!

Två andra mycket glada nyheter är att jag fått stipendie för mina studier, så nu behöver jag inte oroa mig så mycket för ekonomin. Kanske till och med åka på någon utflykt! Den andra; Fick högsta betyg i alla kurser jag läste förra terminen! Ibland är man helt enkelt bättre än vad man tror.

Jag kanske borde styra en twitter eller något, jag kommer aldrig ihåg de där små roliga sakerna. Eller väntar med att skriva om dem tills jag glömt bort dem… och det producerar ju inte så många inlägg. Jag kan tipsa om att styra RSS för alla som vill hålla koll på sparsamt uppdaterade bloggar (som, typ, den här). En snabb och snärtig guide finns här.

Som sagt känns det ändå rätt bra att vara tillbaka i det mer civiliserade Tokyo. Billiga drinkar och sol till all ära, men rena kläder och ens egna bekväma säng är ändå rätt trevligt. Jag har förresten investerat i snäsiga japanpjucks, ser ut som en 10-årings dröm! Nähä, nu är det nog dags att tvätta lite till och styra upp mitt liv och min hälsa. Inga små ambitioner inte…

Nu pallar jag inte komma på fler fattiga verser, men jag tycker ändå att det kreativa inslaget ovan sammanfattar min senaste tid ganska bra. Även om tiden har präglats av mycket studier så har det hänt en hel del. Först måste jag berätta om min magsjuka/matförgiftning/allergi. Jag är som bekant inte läkarstudent så det där är den tydligaste diagnos jag kan ställa. Det började en helg för någon vecka sedan när jag helt plötsligt började må skitdåligt, magen kändes svullen och jag var lite yr. Men jag tänkte ändå att det var en bra idé att möta en kompis och dra till Harajuku för lite ögonshopping. Det slutade inte så bra. Inne i en affär började jag må mycket sämre, inom loppet av några minuter. Jag tänkte att det är bäst att jag går ut och andas lite. Väl där måste jag sätta mig ner. Det hjälper fortfarande inte och jag känner att jag kommer att spy. Jag reser mig upp och gör ett tafatt försök att hålla tillbaka det med händerna, vilket istället gör att jag får spyor överallt. Jag försöker ta mig uppför trappen, då det finns en toa på övervåningen. Det var inte det lättaste då det nu börjat svartna för ögonen. Jag rör mig genom en ”food court” som ligger mellan mig och min destination. Jag märker att folk runt omkring mig reagerar på något sett, men kan bara koncentrera mig på att gå och hålla mig vid medvetande. Väl framme börjar det klarna igen och jag kan städa upp mig lite och skamset bege mig hemåt. Jag kommer nog inte tillbaka dit på ett tag…

Efteråt har jag och polarna här diskuterat händelsen och kommit fram till att det antagligen var billiga nudlar som var skurken i dramat. Som sann vetenskapsman, eller bara man, så tänkte jag i måndags att ”det är klart att man inte kan bli så dålig av några sketna nudlar”. Så jag käkade dem igen. Dumt gjort. Det var nudlarna. Dock verkar jag ha härdats lite och slapp kräkas den här gången. Alltid något…

Annars så har jag fått ett eget forskningsprojekt som förhoppningsvis slutar i en artikel. Jag ska undersöka hur bra GaSb är för halvledarkomponenter eller ”characterise the GaSb interface”. Det innebär i praktiken att jag gör en massa dioder, mäter, ändrar på tillverkningsprocessen och fortsätter så i all evighet (inte riktigt men i alla fall…). Det ska bli väldigt spännande, men nu är det snart dags för lite semester. I morgon är sista arbetsdagen för den här terminen, sjukt najs!

Jag har också fått reda på att en av mina japanskalärare pratar ganska mycket norska. Det här kommer alltså fram efter en termin. Det känns inte helt ok då jag utvecklat en mildare form av Torettes eftersom ingen, normalt sett, förstår vad jag säger. Hoppas bara inte jag och Ogge inte sagt något för opassande…

Jag måste berätta lite mer om Sumon! Det hela fungerar så att alla brottare kör en match om dagen i 15 dagar och den som vunnit flest matcher är bäst… typ. Vi köpte följaktligen en dagsbiljett för att få se alla och var på plats kl 9. Det blev lite tråkigt i längden (vilket märks på nån av bilderna) eftersom alla som brottas innan kl 15 är rätt dåliga och en match oftast vara i 5 s. Det värsta var när den tjockaste sumon(?) skulle brottas. Alla var fett taggade på en hård match, men den slutade nog snabbast av alla. Motståndaren klev åt sidan och fettot ramlade pladask i marken. Sjukt tråkigt! På det hela taget var det dock en väl spenderad dag, de sista matcherna var guld.

Numer är jag inte bara student utan också saxo-sensei! Jag har haft lite saxofonabstinens och diskuterade det med en av Elsas klasskompisar. Det visade sig att hon hade med sig en sax och desperat letade efter något som kunde lära henne spela. Man är ju inte svår sådär, så nu har vi betat av ”Spanien” och ”Jag kan spela toner tre”. Läxan till nästa vecka är ”Blinka lilla stjärna”. Definitivt star potential där! (höhö)

Please refrain from drunken behavior.

Jag löd i alla fall det första rådet och gjorde det hemma. Följden blev det tidigare inlägget, någon gång kl 4 eller så på morgonen kom jag på att jag inte skrivit på bloggen på jättelänge. Emeli var snabb att hjälpa mig ur denna svåra situation… Nå bildbevis finner ni i ”blandade intryck”. Annars är min ursäkt att jag har haft stört mycket att göra i skolan. Nu har jag börjat med mitt labbarbete på riktigt. För tillfället gör jag och min tutor mätningar på MOS-kondensatorer och provar hur olika dopningar påverkar elektronmobiliteten. Samtidigt så har några kurser bytt föreläsare varav en gav det bevingade citetet ”I like to give homework every time” – även om det inte är helt relevant.

Det är inte så mycket jul här. Jag saknar julbordet. Har dock varit på basar på svenska ambassaden. De hade både snaps och luciatåg. Snapsen var nog roligast, man fick nämligen både snaps och ”helan går” – på japanska eller svenska. Försäljarna drack också för varje sällskap som köpte snaps, det jobbet vill jag ha nästa år. Emeli och Elsa bjöd också på en underbar glöggkväll med hemmagjord knäck, pepparkakor och lussebullar, klockrent!

Trots alla läxor och midterm reports så är det ju snart lov, även för en svensk i Japan. När Viktor kommer blir det helt enkelt att ta igen 3-4 veckor uteblivet festande, sweetness!